Jag har valt ett svårt yrke, men varje dag jag går hem från skolan längtar jag tillbaka, varje morgon när jag vaknar är fantastisk för jag får spendera en del av den på mitt jobb, skolan. Visst det finns dagar när det är mindre roligt, dagar när jag känner mig otillräcklig och dagar när jag känner att idag har jag inte varit på topp, men det har aldrig under mina år funnits en enda dag när jag ångrat mitt val att bli gymnasielärare.
Den senaste tiden har det varit en massa artiklar i tidningen om skolor som tjänar pengar på sina elever, skolor som inte har tillräckligt med lärare, skolor som får en massa anmälningar på sig, skolor som läggs ner pga fiffel med bokföring och en massa andra saker. Både kommunala skolor och friskolor får sig massa kängor här och där. Jag förstår att det är valår och att nu ska partierna synas som mest och såklart ligger mycket fokus på skolan, men vi glömmer ju eleverna, det är ju de som tar mest stryk av alla skriverier, det är de som får oftast försvara sin skola som de nu förhoppningsvis trivs på och t.om. tycker att min skola är bäst i världen, det är eleverna som får höra om alla dåligheter och som framförallt tar åt sig av dem och DET mina vänner har alla tidningar och alla partier glömt bort i denna hets inför nytt val. Det är också alla lärare som tar stryk som varje dag som jag går till sitt jobb och ger av hela sig för sina elever, stora som små, som också tar stryk, känner sig nedtryckta och egentligen inte alls önskvärda.
Jag förstår att det finns mycket skit i den svenska skolan, att det finns mycket att jobba på, men jag förstår för allt i min värld inte varför vi ska fokusera på det?
Kan vi inte istället fokusera på det som är bra! Fokusera på det som funkar, fokusera på det som faktiskt vi är bra på som skola i Sverige (jag lovar att det finns massor) och gå ut med det, dela med oss av det, ge till varandra, skapa ett nätverk av bra saker som gör skolan bra och på så sätt göra om skolan steg för steg.
Jag vet att det inte är så enkelt som det låter, men det är väl ett steg på vägen…? Jag är stolt över min skola och den kvalité vi ger till våra elever, jag är stolt över att vi har lärare som är bra, att vi är ett team som jobbar för att skapa trygga elever som vill lära sig och det måste jag tänka på, mantra varje gång jag läser all negativitet om skolan.
Jag har fått den fantastiska chansen att jobba med tonåringar i skolan och varje dag handlar diskussioner och situationer i skolan om orättvisor och hur man ska övervinna dem eller ibland kanske bara gilla läget. Jag kan inte som lärare trolla på riktigt, men jag gör mitt bästa faktiskt och bakom mina trolleritricks ligger det väldigt mycket jobb. Jag brottas med samma saker varje dag som en lärare eller rektor gör överallt, jag måste trixa och fixa, vända upp och ner på saker och ting för att allt ska funka smidigt och bra, vara så rättvist som möjligt, jag får lyssna och lära varje dag, jag får trolla varje dag på mitt sätt, på mitt sätt som lärare för att skapa den miljö för mina elever som de har idag och som både jag och mina elever är stolta över.
Sverige är ett mycket aktat och framstående land i världen, vi har mycket människor ute i världen och här i Sverige som verkligen ger av sig och sin kunskap och så kommer det vara i många år till, för VI är bra och ja våra ungdomar som går i skolan idag ÄR bra, fast de är på ett annat sätt än förut. Det ligger ju i tiden, det är ju så vi utvecklas och vad vore världen utan utveckling.
Min önskan vore att alla, verkligen alla skulle se vad för bra saker vi har det med skolan här och ta fasta på det, utveckla det istället, utveckla det som är bra och inte bara försöka ta bort det som är dåligt, det är fel ände att börja i. Tillslut försvinner det dåliga och på vägen har vi lärt oss massa nytt av att utveckla det bra och verkligen jobba med det!
Så hade jag börjat….
